Siktanalys

Digitalisera och automatisera arbetsflöden för bestämning av kornstorleksfördelning

Ring för offert
Siktanalys - fördelning av partikelstorlek

High-Throughput Experimentation (HTE)

 

Arbetsflöde för siktanalys

Förberedande steg
1. Metodutveckling: baserat på det material som ska testas, välj en lämplig standardmetod, välj lämpliga siktar i stapeln för att säkerställa jämn fördelning på varje sikt och bestäm den erforderliga provmängden. Preliminära tester kan hjälpa till att specificera dessa parametrar
2. Förberedelse av siktar eller staplar, t.ex. förregistrering av siktarna (identifiering och taravikt)
3. Provtagning
4. Provberedning, t.ex. förtorkning, konditionering eller delning av provet

Steg för vägning av sikt
5. Väg siktarna tomma, från botten till toppen eller från pannan (A), den minsta maskstorleken (B) till den största maskstorleken (E); identifiera varje sikt, subtrahera tara
6. Lägg till provet
7. Siktning (manuellt eller med hjälp av siktskakare)
8. Väg tillbaka fraktionerna i varje sikt, uppifrån och ned eller från den största maskstorleken till den minsta maskstorleken
9. Analys, utvärdering och tolkning av resultat

Underhåll av utrustning
Liksom andra precisionsmätinstrument i laboratoriet kräver provsiktar regelbunden skötsel för att upprätthålla prestandastandarden, vilket inkluderar:

  • Noggrann rengöring efter varje körning
  • Prestandakontroller före användning och regelbundna rutinkontroller, t.ex. testning med kompetensprov
  • Kalibrering: Periodisk kalibrering och omcertifiering av siktar (ASTM E11 eller ISO 3310-1).

 

Resultat av siktanalys

Statisk bildanalys (SIA) används främst för att mäta smala storleksfördelningar, med tonvikt på att karakterisera mycket fina partiklar. Den ger högupplösta partikelbilder som möjliggör en extremt noggrann beskrivning av storlek och form, men den är tidskrävande. SIA används främst inom forskning och utveckling.
Standard: ISO 13322-1.

Dynamisk bildanalys (DIA) är en antalsbaserad partikelkarakteriseringsmetod som kan användas för prover som är större än ca 1 µm. Om även mindre partiklar ska mätas är laserdiffraktion (LD) den metod som bör väljas. DIA är en modern metod för karakterisering av partikelstorlek som lämpar sig utmärkt för rutinmätningar av bulkvaror, pulver, granulat och suspensioner. I många branscher har DIA redan ersatt traditionell siktanalys.
Standard: ISO 13322-2.

Statisk ljusspridning (SLS) eller laserdiffraktion (LD) kan bestämma volymbaserade distributioner, läkemedel (API) och PSD i vätskor och slurries. Laserdiffraktion är den vanligaste metoden för bestämning av partikelstorleksfördelningar utöver traditionell siktanalys. Den bygger på att en laserstråle avböjs av en grupp partiklar som är dispergerade i antingen en vätska eller en luftström.
Standard: ISO 13320.

Dynamisk ljusspridning (DLS) baseras på den brownska rörelsen hos dispergerade partiklar i lösning. Det är en icke-invasiv teknik för att mäta storlek och storleksfördelning av molekyler och partiklar, vanligtvis i submikronområdet.
Standard: ISO 22412.

 

Experter på siktanalys

 

Utmaningar inom siktanalys

 

Siktanalys - Vågar och programvara

 

Vägledning för siktanalys Gratis PDF

VANLIGA FRÅGOR

Vanliga frågor om siktanalys

Vilken är den rekommenderade provstorleken som ska användas för siktanalys?

Vid siktanalysförsök finns det ofta en tendens att använda för stora prover, eftersom man antar att detta kommer att göra testresultaten mer exakta. Detta äventyrar dock resultatets noggrannhet, eftersom varje enskild partikel inte har möjlighet att presentera sig på ytan av testsiktet. I allmänhet rekommenderas ett prov på 25-100 g. Det finns ett förfarande för att fastställa lämplig provstorlek, använda en provdelare för att minska provet till olika vikter (25 g, 50 g, 100 g, 200 g) och testa prover i de olika viktintervallen. Om testet med ett 50 g prov visar ungefär samma procentandel som passerar den fina sikten som ett 25 g prov, medan ett 100 g prov visar en mycket lägre procentandel som passerar, skulle detta indikera att 50 g provet är den lämpliga provstorleken.

Vad är skillnaden mellan siktdiametrar i ASTM-standarder och ISO/BS-standarder?

I ASTM-standarderna mäts siktdiametern i tum, medan millimetern används i ISO/BS-standarderna. Det är en liten skillnad mellan 8 tum och 200 mm eller 12 tum och 300 mm diameter. I verkligheten är 8 tum lika med 203 mm och 12 tum lika med 305 mm. Därför kan provsiktar med en diameter på 8 tum och 200 mm inte placeras i varandra, och inte heller provsiktar med en diameter på 12 tum och 300 mm.

Vilka är skillnaderna mellan masknummer och trådavstånd i ASTM-standarder jämfört med ISO/BS-standarder?

Maskantalet anger antalet trådar per tum (25,4 mm). Vävda trådsiktar säljs antingen med masknummer eller med trådavstånd. De amerikanska ASTM-standarderna använder maskantal, medan ISO/BS internationella och brittiska standarder tenderar att använda trådavstånd.

Hur påverkar luftfuktigheten i labbet siktanalysen?

Mycket torra förhållanden kan leda till att fina pulver fastnar både på siktens komponenter och på varandra med starka elektrostatiska laddningar. Den relativa luftfuktigheten (% RH) bör helst ligga mellan 45% och 60%.

Vilka är fördelarna med siktanalys jämfört med alternativa tekniker, t.ex. bildanalysmetoder?

Till fördelarna med siktanalys hör låga investeringskostnader, enkel hantering, exakta och reproducerbara resultat på relativt kort tid samt förmågan att separera fraktioner med olika partikelstorlek. Därför används denna metod ofta i stället för metoder som använder laserljus eller bildbehandling.

Vilka är begränsningarna med siktanalys?

En begränsning är antalet storleksfraktioner som kan erhållas, vilket begränsar upplösningen. En vanlig siktstack består av högst 8 siktar, vilket innebär att partikelstorleksfördelningen baseras på endast 8 datapunkter. Ytterligare begränsningar är att denna teknik endast fungerar med torra partiklar, att den lägsta mätgränsen är 50 µm och att metoden kan vara ganska tidskrävande.